onsdag 11 november 2009

Kohkoh

Vi orkar aldrig blogga.. det ar sa trist nar man har att valja pa det och sola eller hanga med nya vanner... Lille bloggen kommer liksom alltid langst ner pa prio. Vi har i alla fall hunnit med tva oar sen senast. Koh Tao och nu Koh Lanta. Men first thing first sa har ar en sammanfattning av Koh Tao.

Efter att farjan forst blivit installd dagen vi tankt aka och sedan dagen efter kravde vi pengarna tillbaka och vara snalla vanner fran england gick med oss till Crystal(vilket ar en dykskola)s kontor pa koh Phangan dar vi bokade in oss pa en Open Water dykkurs. Farjan gick en timma senare och det var det varsta resan hittills, alla inraknade! Vi satt seriost och funderade pa vem som skulle ringa hem till vara foraldrar och beratta att vi forlist ute pa havet. Vagorna var enorma vi har aldrig sett storre! Inte blev vi lugnare av att kolla pa manniskorna runt omkring oss heller, alla sag ut att tanka precis lika som vi. Baten gungade hit och dit och efter en tag overgick var radsla i sjosjuka, eller for Hannas del i alla fall... Att ga i land kandes fantastiskt och framme pa dykskolan var vi sa gott som aterhamtade.
Dagen darpa startade tidigt med teori i form av film och avslutades med praktik i en ovningspol. Aningen ovant att bara pa dykutrustning och att andas under vattnet men vi larde oss ganska snabbt. Dock holl vi pa i ca 5 timmar med endast en liten kort paus. Vi holl pa att frysa ihjal trots att temperaturen i vattnet var 28 grader! Later knappt men sa var det.
Nasta morgon var det ater dags for teori och sedan skulle vi fa dyka ute i stora havet. Sporegn till trots akte vi ut med baten och hoppade i vattnet. Olyckligtvis hade Hanna, for ovanlighetens skull, dragit pa sig en forkylning och cirka en meter under vattenytan fick hennes dyk avslutas eftersom hennes oron holl pa att sprangas. Emma klarade det hela galant, om an med lite saltvatten i ogonen och en stor mangd nasblod.
Hanna kunde alltsa inte avsluta dykkursen utan spenderade en dag pa rummet medan Emma nu for tiden ar en certifierad open water-dykare.

Efter allt regn pa Koh Tao ville vi bara darifran och nu har vi alltsa hamnat pa Koh Lanta. En underbart fin o pa andra sidan Thailand som ar fullkomligt invaderad av svenskar, fick vi veta nar vi kom hit. 80 procent av turisterna och 10 procent av befolkningen har ar tydligen svenska. Och jovisst, vi hor svenska overallt runt omkring oss. Haha, det ar sjukt jobbigt att inte kunna saga exakt vad man vill till varandra utan att nagon forstar en... Vi maste ju faktiskt tanka efter nu innan vi oppnar munnarna, valdigt frusterande. Vi aker nog harifran till Phi Phi pa fredag men vi maste njuta lite mera av lugnet och solen forst.

Pusssss

3 kommentarer:

  1. Hej på er! Roligt att se vad ni har för er. Fick er adr av Kristina i går. Jag har just kommit hem från kvällsinformationen på Engelska skola. Där träffade jag en elev som vill bli naprapat för djur - kul. Jag förstår att du Hanna gärna kommer hem och följer med mig till Mikaelsskolan i morgon...
    Det verkar ha hänt en del på Koh Lanta sedan vi var där. De enda svenskarna vi träffade drev en dykfirma som låg efter huvudgatan. Undrar om den ff är en dammig, röd grusväg?
    Vi har varit i Irland och hälsat på Kristina. Det var verkligen jättekul! Hon jobbar hos en toppentrevlig familj och har blivit känd som en duktig dressyrryttare - hoppsan! Nej, där är det hoppning som gäller, så de är glada över att hon nöter lite på banan. Klivet från Atlas Copco till "stallbas" är ett riktigt äventyr.
    Tag hand om er och släng er en extra gång i böljorna och tänk på oss. Här ligger temperaturen runt nollan och det småduggar.
    /Eva

    SvaraRadera
  2. svar: träligt läge! enklare för mig eftersom vi typ aldrig käkar ute, utan äter vår egen mat. Dessutom finns det ett rätt bra utbud på vegetariska/veganska restauranger här, om man känner för det! Vad kostade dykcert förresten?

    SvaraRadera
  3. Jag hade tänkt kommentera exakt det samma när jag märkte att mamma hunnit före.. =d Vad roligt att ni hamnade där! Jag ser redan fram emot bilder därifrån när ni kommer hem :)
    Jag saknar er båda enormt <3
    /Kocken

    SvaraRadera