fredag 9 oktober 2009

Hoi An

Sitter i Hoi An just nu och har precis traffat tva mycket snalla svenskar som rekomenderade en sommerksa at oss. Ska kolla upp det senare.

Moppeturen fran Hue till Hoi An igar tog 8,5 timmar. Dock med en del stopp for att "take a picture" och bada i ett vattenfall osv. En blasig moppetur var tyvarr inte ratt medicin for Hannas forkylning sa hon dras just nu med feber och huvudvark sa det blir en dag inomhus for hennes del. Hoi An ar anda en mycket trevlig liten stad och har blir vi nog kvar ett tag. Det ar ett sadant projekt att lagga upp bilder sa vi orkar nastan aldrig men vi skaaaa, snart!

Och till Sofia och Lena: Kommer antagligen inte att kunna vara pa skype vid 12 tyvarr men hall utkik, man vet aldrig!

Kort update bara far se om det blir nagot mera utforligt senare. Pusshej

Halong bay

Nu kommer det efterlangtade inlagget fran var 3-dagars tur till Halong bay..
Men battre sent an aldrig;)
2009.10.04
Idag var vi uppe tidigt, tidigt för att hinna packa ihop alla grejer innan bussen skulle gå mot Halong Bay. Halv 7 var vi nere i hotellets matsal bara för att upptäcka att receptionisten låg och sov i entrén. Aja tänkte vi och gick upp igen och packade ihop oss ännu lite mera. Klockan 7 fick vi vår frukost och efter det gick vi till resebyrån och väntade på bussen som skulle hämta upp oss där. En stor buss sa tjejen som jobbade men det visade sig vara en vanlig minibuss. Resan gick i alla fall bra även fast man blir förundrad över hur folk kör, på en gata som är anpsaad för två bilar går det tydligen utmärkt att köra fyra i rad, man kan cykla eller gå på 3 filiga vägar och en ko precis vid vägkanten är inte en ovanlig syn. Dessutm stod det damer och sålde bröd längs med vägen. Man undrar ju hur människorna här får sina verksamheter att gå runt...3,5 timmar på buss gick fort och när vi kom fram till hamnen i Halong bay blev det en tids väntande på den lila båten som skulle köra oss ut till den större. Väl ute på den stora båten blev vi tilldelade rum och efter det blev det efterlängtad lunch. Förvånansvärt uppstyrd dessutom. Emma fick ris och Hanna fick egna vegetariska vårrullar, nudlelwok och jordnötter. Mycket gott! Sedan åkte vi för att kolla in grottorna i Halong Bay och visst var det storslaget och coolt men det såg likadant ut överallt så det blev lite långtråkigt. Plus att det var så fuktigt att det droppade om oss. Tur att vi snart fick sätta oss i kajaker och paddla runt stenklipporna. Hanna blev helt dyngsur och Emma klarade sig hyfsat bra. Paddling var ju inte direkt vår starka sida men vi klarade oss ganska bra. Lite spännande att det helt plötsligt kunde dyka upp en gigantisk båt och tuta för att vi skulle hålla oss undan. Blöta av saltvatten och svett tog vi oss tillbaka till stora båten och äntligen fick vi bada! Vattnet var väl inte speciellt svalkande men helt gudomligt ändå. Resten av kvällen spenerades ombord på båten men middag, konversationer och bara massa mys. Det är så fint att bara puttra runt här bland alla gigantiska växtklädda klippor, så otroligt vackert och så annorlunda från hemma. Det här livet också. Vi har absolut ingenting att göra och det känns märkligt men på ett skönt sätt. Vi lär oss att ta en dag i taget. Vi kom precis in från båtens översta del där vi suttit och läst i skenet av en lykta, nu är klockan ca 22 och dags för sängen. Förhoppnigsvis är vi lite piggare imorgon. Vi är så trötta hela tiden av alla nya grejer så vi går runt tysta, helt i våra egna tankar och bara försöker ta in allting runt omkring oss. Men vi kommer nog snart igång, tror vi. Sjukt gött idag att få snacka lite engelska med folk som förstår i alla fall!


2009.10.05
Vi har tidigare trott oss veta vad begreppet svettas innebär. Men ack så fel man kan ha. Vi har nog aldrig svettats så mycket som idag. Vi gick på hajk i bergen. Vi f´gick väl ungefär 3 kilometer men när vandringen slutar 225 meter över havet kan man kanske lätt lista ut att det var ganska jobbigt! Vi gick dessutom mitt i djungeln och det var ruskigt varmt. För Hanna som för ovanlighetens skull blivit förkyld vad det här precis rätt medicin, eller inte.. Aja väl uppe var det nästan mödan värt. Utsikten var fantastisk! Dock hade vi lite svårt att uppskatta storheten av alla fina berg när vi var helt mördbultade och svetten bara rann.Eftermiddagen och kvällen spenaderades genom ännu en bergsbestigning på Monkey Island. Hanna hade sovit en timma och Emma gottat sig i solen så vi kände oss riktigt på G. Klipporna var som knivar och det var inte helt enkelt att ta sig upp men eftersom guiden hade sagt att vi kanske skulle få se apor var det bara att bita ihop och klättra vidare. Tyvärr blev det inga apor på berget. På toppen av berget berättade guiden att sedan tyfonen för en vecka sedan hade man inte sett till några apor. Tack för att du berättar det här nu, tänkte vi alla. Man kunde välja att gå ner på andra sidan av berget och det tyckte vi verkade väldigt roligt, tyvärr höll inte resten av vår grupp med oss så vi klättrade ner själva. Strosade runt på den stranden och tog lite bilder ett tag. Väl på väg tillbaka ropar Emma, "Hanna ta fram kameran det är apor på standen!" Så framför oss springer sju sjukt söta apor fram och snor åt sig några rostbröd och dricker lite ur en vattenflaska. Så himla fina! På kvällen var det middag och cocktails som gällde och vi spelade även biljard med guiden, en kille från USA, en kanadensare och bartendern, som förövrigt hade lärt sig engelska på egenhand och eftersom han tyckte att alla svenskor var så vackra gjorde ha en cocktail "extra strong, just for you" aja right..haha. Vi var fruktansvärt dåliga på biljard men roligt var det och vi har nog inte stannat upp så sent en enda annan natt på resan hittills.


Han var ju halvpigg nar vi kom upp till toppen. Just har sager Emma med kameran i hogsta hojd "Titta hit!" Den har bilden visar dock exakt hur trotta vi var nar vi nadde toppen.